Bokhuset TOKÄLSKAR Visheten vaknar
(Källa)
När man har läst en bok som man verkligen gillar ( årets charmigaste bok förra året ), då känns en uppföljare rätt läskig. För hur många gånger har man inte lagt undan bok nummer två och suckat lite av besvikelse? För att den inte lever upp till det där glittrande crescendot man önskat och förväntat sig. Så det var en läskig bok jag packade upp ur det vackra paketet som kom en dag. Så läskig att jag låtit den ligga. Tittat på den, klappat lite på den ibland och sedan avvaktat lite till. Så det är med väldigt glatt och lättat hjärta jag kan meddela att Visheten vaknar levererar. Den är till och med bättre än debuten. Det här inlägget kommer faktiskt bli rätt löjligt. Det blir hyllningar åt både höger och vänster. En enda stor megahyllning blir det. För jag älskar det här. TOKÄLSKAR det här!
[...]
Tilda Modigh som huvudperson är så fin. Hennes lojalitet till Plikten som väktarskapet för med sig. Hennes försök att samtidigt hålla relationer i normalläge. Något som inte alltid är så lätt som väktare. Speciellt inte när man mitt under en dejt blir störd av ett firande tomtegäng som går bärsärk på Stockholms gator. Jag känner också att Tilda Modigh verkligen hittat sin röst. Allt känns trovärdigt, trots myllret av rådare på stadens gator. Hon kanske är lite väl smart för sin ålder ibland, men samtidigt så trevande på det sätt jag tror vi alla känner igen. Någorlunda säker i sin roll som väktare, mer osäker på relationsbiten.
För trots att det kryllar av tomtar och troll och naturligtvis ett hot som måste besegras, så finns allt det vardagliga där. En jobbig föräldrarelation, kompisar som känner sig bortvalda och naturligtvis den ständiga frågan, hur vet man att man är kär? Kär på riktigt? Att försöka bena ut allt det här samtidigt som trollen firar att den mystiska Visheten ska vakna är inte helt lätt. Säfström lyckas balansera allt otroligt bra. Allt kryddat och strösslat med torr härlig humor. Trots att vi möter Största Bästa Jättetrollet ( bara för att det är så underbart tar vi det igen, Största Bästa Jättetrollet! ) blir det inte tramsigt i Rick Riordan-anda. Säfström smackar inte dit knäppheter i onödan, utan i precis lagom dos för att det ska vara charmigt småknasigt. Jag sitter med ett fnissleende hela boken igenom och bara myser. Och emellanåt lider jag lite, med Tilda som oförtrutet kämpar på. Som aldrig ger upp. Så himla himla fint alltihop!
Jag vill också verkligen understryka att båda böckerna passar alla åldrar. Det är visserligen klassat som ungdomsbok men låt inte det skrämma bort er. Alla som tilltalas av fantasy kan ( bör ) läsa det här.
Och som tur är för mig och alla andra läsare som tokälskar det här, så har författaren lyckats makalöst bra med konceptet att göra det här till en serie. För den passar ypperligt som evighetsserie! Jag ser framför mig hur det kommer en bok ( eller två ) om året där vi får följa Tilda i hennes uppväxt, hennes relationer, hur hon besegrar olika hot och tar sig an utmaning efter utmaning i bok efter bok? Visst låter det fantastiskt! Jag är säker på att författaren håller med ( ingen press ) så vi säger väl så. Det gör vi.
Och ja, det är klart även den här blir årets charmigaste bok. Utan konkurrens.
Och det är väl självklart att även hon vinner titeln "Årets charmigaste recension/recensent" hos mig även detta år. Utan konkurrens.
