lördag 8 oktober 2016

Bangatan i Lund

Bangatan i Lund, uppenbarligen

Det känns helt klart lite segt nu. Min förläggare försäkrar mig om att det är normalt att det dröjer med recensioner, och det må så vara, men det vore roligt om någon läste boken. Fast, som sagt, den är ju uppenbarligen utlånad på ett gäng ställen i landet, så det finns ju faktiskt folk som gör just det. Det är ju på intet sätt deras skyldighet att gå in på närmsta forum/Facebook och berätta om det.

Dessutom hittade jag faktiskt en ny recension igår - även om den mest var som ett referat. Det denna bloggare fäst sig mest vid tycktes vara att omslagsbilden visar en gata i Lund och inte i Stockholm. Hade själv ingen aning om detta. Dessutom kallar hon Dumpe för "Humpe" - det tyckte jag var det bästa med hela recensionen! Nå, det kändes inte som om recensenten var överdrivet impad av boken, men här är i alla fall recensionen:

Tilda försöker vara en vanlig femtonåring med kompisar, skola och allt som hör till. Men hon har det inte lätt. För samtidigt lever hon ett dubbelliv, hon är också Väktare, den som ser till att inga rådare, det vill säga det vi andra kallar sagoväsen, men som faktiskt finns på riktigt, gör några överträdelser utan lever i fredlig samexistrens med människovärlden. Till sin hjälp har hon i vanliga fall sin mormor som också är väktare, men som nu är på uppdrag i Norrland, och djuret Humpe som mestadels är en hund. Humpe kan nosa sig till överträdelser och markerar så att Väktaren kan gripa in och hindra och vid behov bestraffa.

Just den här veckan när mormor är borta, händer en massa saker i Stockholm, som Tilda nu har ensamt ansvar för. Dels flyttar en koloni jordvättar in i skolans källare, ett antal barn och unga män rapporteras försvunna och det rytas i rådarvärlden om att en stor överträdelse ska ha begåtts, men ingen vet vad och Tilda får söka länge efter källan till ryktet. Hela situationen börjar glida henne ur händerna. Ett var barnen återfinns död, mormor svara inte på mobilen, Tildas bästis blir sur eftersom hon är allt för upptagen med sitt hemlighetsfulla väkteri, den efterhängsna klasskamraten Natta förföljer henne och hindrar hennes arbeta och en översocial älva vid namn Vide verkar också hänga efter henne. Att hennes mamma för en skuggtillvaro bedövad av tabletter och alkohol och hennes pappa är död hjälper inte heller precis till.

Det är en spännande berättelse och en intressant värld som Säfström diktat ihop. Den kommer att passa i senare delen av mellanstadiet och på högstadiet och kan också passa som högläsning. Min största invändning är omslaget, som visar en väldigt suggestiv bild frön Bangatan i Lund och jag blev lite besviken när äventyret aldrig tog sig utanför Stockholms tullar.

BokLus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar